Vi hade bestämt oss för att resa till Indien. Dels såg vi att det fanns billiga resor att få och dels var det ett resmål som var varmt även i januari. Vi valde inte Goa, eftersom det hade varit populärt så länge och då brukar man bara se turister överallt. Kovalam i Kerala var ett nytt resmål, som Solresor var först med och det lockade oss.

Flygvädret var mycket klart och under oss såg vi snöklädda berg strax söder om Teheran

Väl framkomna lastades vårt bagage i bussarna, även på taket. Det var mitt i natten och mörkt när vi kom fram. Bussen kunde inte köra ända fram till hotellet, utan stannade en god bit ifrån. Där mötte oss bärare som tog våra två resväskor på huvudet och vandrade ner mot vårt hotell. Det var bara att följa efter. Dagen efter gick vi ner till stranden och konstaterade att det var en vacker strand med mycket liv och rörelse. En fyr hade givit den namnet Lighthouse Beach.

Bilden tagen från fyren

En dag gick vi alla trappor upp till toppen av fyren. Den stod på en höjd. Det var inte så jobbigt som vi hade trott. Vi hade fin utsikt därifrån.

Den här bilden visar stranden på andra sidan om fyren. Stranden är mycket vacker, men det var svårt att bada där, för vågorna var mycket höga.

Det var mycket intressant att komma till Indien och se hur saker och ting fungerar i ett så folktätt land. Keralas yta är i storlek som Småland men med ungefär 35 milj. invånare. Det var folk överallt och bussarna hade ofta resenärer som hängde utanför. Vi såg mopeder och motorcyklar med en pappa och två till tre barn på samma cykel, fullständigt livsfarligt i denna trafik. En dag hade vi en lastbil framför oss, som var lastad med högtalare och andra musiktillbehör, men även fyra grabbar på flaket.

Tyvärr var det mycket smutsigt på många ställen. Det låg skräp överallt och det luktade ganska illa. Ganska ofta eldades skräp och då stod röken svart överallt. Kerala är den mest välmående delstaten i Indien. Där finns ingen analfabetism och de har den friskaste befolkningen och den lägsta barndödligheten i landet. Trots detta gick det många tiggare omkring på stränderna. I Kerala äter man dessutom köttet från korna, så några heliga kor på stränderna slapp vi. Keralas politiska liv domineras av två fronter, United Democratic Front lett av Kongresspartiet och Left Democratic Front lett av Communist Party of India (Marxist). Vi visste inte att det fanns så stor Kommunistisk opposition, så när vi såg den röda flaggan med hammare och skära, så trodde vi det bara var en enstaka, men den fanns över hela Kerala. Särskilt många såg vi när vi åkte med risbåten på Backwater.

Vi åkte norrut till Alleppey där vi tillsammans med ytterligare ett par checkade in på båten. I besättningen fanns tre duktiga karlar, som servade oss på alla sätt. Turen på Backwater, ett system av kanaler, sjöar, och mangroveträsk, var fantastisk. Man ser kvinnor tvätta kläder och banka dem rena mot en sten, kanoter glider ljudlöst förbi, allt är så lugnt. Man flyter sakta förbi små byar och hus, samt kyrkor och tempel. De röda flaggorna med hammaren och skäran syns med jämna mellanrum.

Små och stora skolbarn såg vi både på morgonen och på kvällen. De som inte bodde på samma sida som skolan åkte skolskjuts till skolan. I den här båten är det inte så trångt, som det kunde vara i andra vi såg. Barnen tog så fint hand om de minsta eleverna. Det fanns alltid en hand att hålla i.

Allt fraktades på vattnet för det fanns bara en liten smal väg att gå på vid kanten, sedan tog risfälten vid. Här är en mycket fullastad båt med sand.

Vi såg många som fiskade. I vattnet fanns både fisk och hummer. Den här mannen har sina nät i en ovanlig rund farkost.

Plötsligt upptäckte vi en stor mängd änder i vattnet. De var mycket små och väldigt många. Man släppte ut dem i vattnet och passade dem noga så de kom upp på land igen. Tyvärr blev mina bilder på dem lite suddiga, men här är lite större änder vi såg strax efteråt.

I gryningen efter en natts sömn i båtens härliga sängar tittade vi på fågellivet i kanalen.

På väg mot resans slut såg vi hur mycket båtar det finns i Backwater. Alla är inte lika bekväma som "vår" båt med dubbelsäng och helkaklat badrum med dusch och WC, men allt man ser utefter färden är ändå detsamma. Vi hade verkligen en underbar tur med härlig mat och mycket trevligt sällskap.

Allt kan bäras på huvudet, inte bara tunga väskor, som jag nämnde tidigare. Kvinnan med frukt kom varje dag vi var vid stranden och hon ville sälja fruktsallad. Mannen med plastlådan bar fisk och sen har vi mannen med överkast, honom mötte vi ideligen. Den här gången vilar han huvudet och har lagt ner bördan på axeln.

Tänk att få en härlig fruktsallad serverad på stranden. Det var dessutom så mycket att det räckte till oss båda två.

En kväll åt vi middag på restaurangen på vårt hotell. Det skulle vara en show där. Showen var färgsprakande med dans och musik. Efteråt kom middagen. Vi hade förväntat oss en vanlig middag, buffé eller liknande, men så blev det inte. Framför oss lades ett stort blad från bananträd och där lades maten upp. Inga bestick dukades fram, för man skulle äta med fingrarna. jag kan väl säga att det var en besvikelse, för det var inte alls gott.

En dag ordnade vi vår egen utflykt. Den skedde med luftkonditionerad taxi ner till Cape Comorin. Det är en kuststad i sydligaste punkten av Indien där det Adriatiska havet, Begalbukten och Indiska Oceanen möts. På vägen stannade vi och tittade på Padmanabhapurampalatset, som är ett av de mest bevarade träpalatseni världen idag.

Vi besökte också templet Sucheendram. Detta tempel är ett bland få tempel i Indien som är dedikerat till hela tre av landets viktigaste gudar – Brahma, Vishnu och Shiva.

Så kom vi då äntligen fram till Cape Comorin. Vi tog en avstickare till Vivekananda Rock, belägen endast en kort båttur bort. Det hade vi kunnat vara utan då vi mest stod i kö och sedan trängdes på en båt. Det vi såg kunde lika gärna ses från hamnen. Vi fotograferade Valluvar statue som stod på klippön intill, vi ville inte åka även dit.

När vi kom tillbaka tillKovalam kunde vi njuta av solnedgången.

Ännu en utflykt med taxi gjorde vi, nämligen till Trivandrum. Vi skulle till Government Art Museum, men vi var en timme för tidiga, så vi gick på zoo. Där fanns en mängd skolbarn med sina lärare och en del föräldrar. Alla tittade på oss med stora ögon, ville veta vad vi hette och tyckte nog i största allmänhet att vi var konstiga figurer. Man kunde nästan tro att de aldrig hade sett en europé förut. Även de vuxna vinkade och tittade på oss. Vi tyckte att djuren hade för små områden att röra sig i och det var inte så trevligt, men det var första gången vi såg livs levande flodhästar. Så var det dags för Government Art Museum, vilket var mycket trevligt att besöka.

Vi hann också besöka Kuthira Mallika-palatset där Maharadjanen gång i tiden bodde och det berömda templet Padmanabhaswam innan vi uppsökte det enda varuhuset i Trivandum för att shoppa lite, men det var inte så mycket som föll i vår smak. Vi handlade istället lite barnkläder i en specialbutik innan vi åkte hem till hotellet.På vägen hem visade taxichauffören oss ett träd med cashewnötter. Vi hade aldrig sett ett sådant träd förut.

Kuthira Mallika-palatset

Padmanabhaswam

Träd med cashewnötter

Vi var nöjda med vår resa och tycker det var ett intressant besök, men om vi ska åka till Indien igen vill vi hellre åka på en rundresa.